NML

2013-02-24 // 22:16:06 // Kategori: Livet i Jorvik // 2 kommentarer

Alltså. Det är svårt att hitta en klubb man trivs i. Där man gillar alla och känner att man kan vara den man är. 

Man kan må skit, känna att man inte har en enda att prata med. Så loggar man in på sso och blir välkomnad av sina fina klubbkamrater. Bara ett enda "hej mel" betyder så sjukt mkt. Det finns dagar man känner sig osedd, utanför osv. När det känns som allt man vill är att lämna klubben. Men så kommer någon, följt av en till, och en till. Och plötsligt är man omringad av vänner. Underbara sådana. Det känns verkligen helt otroligt bra. Jag har alltid kämpat irl med att jag känner mig osynlig. Har mest försökt sitta i ett hörn och vänta på att få springa därifrån, i princip. Vågar inte snacka rätt ut ifall någon nte ska höra mig. Det har varit min största farhåga länge. Att inte bli sedd. Det är bättre nu, men jag har fortfarande svårt att vara med i stora grupper och prata. Och visst, sso är bara ett spel. Men bakom varenda ryttare i det här spelet sitter det faktiskt en människa. Och en människa kan göra så mycket, genom att bara finnas. På både gott och ont. Ord kan såra, även på ett spel. Även de ord som inte uttalas, kan såra. Ännu mer. 

 

Men somsagt. Jag älskar NML. Det är konstigt egentligen. Att man kan tycka så mycket om människor som man aldrig sett i verkligheten. Älskar den känslan. Älskar medlemmarna och allas otroliga givmildhet av sig själva! Ibland saknar jag Golden Comets. Vilket inte är säkrskilt konstigt med tanke på att det var den klubben som gav mig vänner här. Men så ser jag på NML. På duktiga Emma och Becca som leder klubben som jag aldrig hade varken kunskap, ork eller tid till med GC. Och Rose som är en sjukt duktig tävlingsledare och alla fina ridlärare. Har dessutom fått lära känna så många nya underbara människor genom NML. Så ändå kan jag säga att jag är glad att  GC lades ner, även om det svider till i hjärtat ibland. 

 

Hm. När jag började det här inlägget hade jag inte en tanke på att det skulle bli såhär djupt. Men... tydligen behövde jag skriva av mig lite. Skickar med lite bilder som jag tagit med klubben de två, tre senaste dagarna. ^^

 

NML-kraaam <3 8D

 

 

Whisper fick eh... damp och fastnade i höbalen ;__; 

 

 

 

Bambi har bråttom.. XD 

 

Melissa... Utan dig så hade aldrig klubben ens tagit start! Varken jag eller Becca har någon koll på hur man ska vara klubbägare, Hade GC funnits kvar så hade vi aldrig ens skapat NML! Vet inte om du känner så eller inte, men jag VET att utan dig så hade vi inte alls fått en så bra start! Jag, och jag är säker på att jag även kan tala för Becca när jag säger detta, kände mig förvånad över att du ville gå med i NML och hjälpa oss leda den. jag menar du är ju en av de riktigt Coola brudarna ;) och dessutom var du GC's klubbÄGARE, det var en ära att ha med dig, och du är en sån himla fin person! Så snäll och omtänksam! Jag är så glad över att se dig inne nu för tiden :D Det var ju ett tag då du inte var inne så ofta. ;_;
Jag förvånas ofta över den klubb vi fått ihop! Du, jag och Rebecca har tillsammans startat upp klubben och tillsammans med våra underbara medlemmar gör vi klubben till vad den är! Jag känner att vi håller på att bli ett riktigt tight gäng, vilket var mitt mål! Jag vill ha en plats där jag kan bara hänga med mina vänner, och tycker (förutom det faktum att kanske några saknas) att vi har fått ett gäng där alla kan må bra och lyfta varandra. Och en av mina högsta önskningar är att alla i klubben också ska känna så.

Du var galet duktig på tävlingen idag :D
;_; Fattar inte att ni kan vara så himla bra :P Både du och sam brukar ligga i toppen på alla toplistor XD
Men iaf! Du är en underbar fantastisk persom Mel och jag vill att du ska känna dig lycklig och trygg i NML <3
Massor med kramar <3 <3 <3
(;__; Nu babblade jag igen... >.< vågar inte läsa igenom.. har säkert skrivit något pinsamt!)
Kram <3

Ja det är galet konstig känsla när man tänker på det. Ett spel på internet, personer man aldrig träffat.
Men er hade jag nog inte klarat mig utan. Ibland partar man om svåra saker och lättar hjärtat lite. Andra gånger så har vi bara massa kul och skrattar så jag får ont i magen ^^ Andra gånger bara finns vi och är aldrig själva. Precis så om en familj ska vara <3