Jag har tänkt på detta i flera dagar nu, och nu kan jag helt enkelt inte hålla mig längre.
Championaten.
Jag tror inte att jag är den enda som blir pumpad på adrenalin innan ett champ, och inte heller den enda som hör min puls dunka när starten gått. Jjag, och säkert många andra också, känner någon sorts hatkärlek till dom. Så fort de går bra, älskar vi dom, så fort vi "failar", vill vi slänga datorerna genom fönstret.
Varför blir vi såhär? Varför får vi den här prestationsångesten och stressen när ett champ startar? Jag blir ledsen av att läsa om folks besvikelse. Dock är jag inte ett undantag, jag blir grymt besviken när jag misslyckas på ett champ, men.... jag försöker bättra mig. Champen finns för att vi ska ha kul, och kunna tävla mot våra vänner.
Borde vi då inte vara stolta och glada över de som faktiskt lyckas vinna dessa svåra tävlingar? För, precis ALLA som är med är sjukt duktiga och modiga som ens ställer upp! Det viktigaste är ändå inte att vinna, utan att ställa upp och vara stolt över det man lyckas med. Ibland år det bra, ibland går det dåligt, men jag tror att det måste gå dåligt ibland, för att vi ska kunna uppskatta när det går bra.
Jag säger inte att jag är bättre. Jag tillhör med all säkerhet dom som har prestationsångest av den allra värsta sorten, men.. kanske just därför jag kände att jag ville dela detta. En liten påminnelse om att vi måste stötta varandra istället för att bara sikta in sig på att vinna.
Kom ihåg att ni alla är underbart duktiga och framför allt, kom ihåg att ha KUL under champen, för det är det allra viktigaste. <3